Tjena!

Nu har det gott några dagar och jag håller på att dö.

Först och främst känns det som om det går SKIT för mig på jobbet. Känns som om jag gör bort mig och att dem jag jobbar med tycker jag är sämst och vill sparka mig. Det känns så, dock tror jag inte det är så! Men ändå. 

Sen var jag på fest i går och jag var så jävla nära på att skriva till min pojkvän att jag hade vart otrogen. Jag vet inte varför... Jag älskar honom, det gör jag men aa... jag vet inte. Känns som om jag saknar det här med att vara singel och få göra vad jag vill. Men som tur var så gjorde jag inte det. Suger även för jag känner mig... desperat efter en på jobbet. Vi sms:ar ytterst lite men ändå. Han har precis blivit singel och jag känner typ bara att jag vill åka till honom, bli packad och så har vi sex typ... vilket får mig att må värre. Men jag tröstar mig med att han är inte intresserad, jag älskar min pojkvän och så är det. Men det är inte enkelt när jag känner såhär. Blir fett frustrerad och vill gömms mig under mitt mysiga täcke för all evighet. Eller flytta. Hade vart gott om morsan kom och sa att vi var tvugna att flytta. Långt. Då hade jag vrt tvungen att göra slut med killen (tror inte på långdistans förhållanden) och jag hade behövt sluta på jobbet. Alla "problem" hade försvunnit och jag hade kunnat sluta mina ögen behagligt. 

Nu ligger jag bara och önskar. Ligger och kollar serier och önskar jag kunde sitta i deras sits istället. 
Får trösta mig med mer choklad... Ska kolla vidare.

ByE! :*