Nu är det fullt ös runt om kring och jag sitter inne själv medans killen är ute med hans bror och några randoms. Kan inte hjälpa att fälla någon tår för att dom tycker det är så roligt medans jag bara känner att jag passar bara halv in. Jag va med en stund sen blev det så jävla tråkigt att jag satte mig jämte men eftersom killen typ inte märker om man är med eller inte så gick jag in, tycker det är lite kallt ute med.
Han och hans bror bara gick och spelade fotboll först utan att ens fråga mig. Detta med att hitta på grejer när man känner sig halv utanför är verkligen inte min grej! Kan verkligen inte känna någon som helst glädje! Känner att jag hade kunnat hämta och lägga mig och gråta lite!
Kan inte vara sur på killen men samtidigt besviken fast det är fel av mig eftersom han har väl kul.
Men kan inget annat än att vara lite besviken eftersom han inte förstår att jag inte passar in och känns som om jag sagt det 1000 gånger!
Känns även som om alla i hans familj tycker jag är tråkig, bara för att jag inte är den somtumgås så mycket eller kan känna mig som en av dom...
Är nog besviken för att han låter mig sitta här ensam och han vet att jag har tråkigt... Kanske är det jag som är orättvis?
Ska jag bara gå upp och lägga mig? Slipper han veta eller se att jag är som jag är just nu....

ByE! :*

I går va det så att jag, mina 2 söta systrar, min mamma och min pojkvän var på gekås! Fick köpt massa skit och var väldigt nöjd när jag kom ut! Gick inte på lika mycket som förväntat!! Vi gick runt och alla plocka åt sig det dem ville ha! Fick även äntligen plockat åt mig en tjocktröja och 2 perfekt tavelramar. 

Grejen är den att jag även hade sagt till O att vi kunde hitta på något (kanske) och att vi skulle höras (i går då). Men han hörde aldrig av sig och jag såg det som en chans att "yeas jag slipper komma på en dålig ursäkt till varför jag inte kan för eftersom inte han hör av sig så kan han nog inte då." 
Vilket var fel. Läste nu på morgonen att jag skulle skicka ett sms så fort jag läste det. Vilket jag gjorde och han är inte den lyckligaste på jorden.... Tydligen tappade han hoppet klockan 10 på KVÄLLEN då jag fortfarande inte hade hört av mig. 

Känner mig som en hemsk människa! Så elakt av mig, varför inte bara skriva, då kan jag lika gärna komma på någon dålig ursäkt, eller att jag faktiskt ville tillbringa lite tid med min familj? Skulle det vara så svårt? 
Usch... Han hade väntat hela dagen igår på ett sms från mig och där går jag och shoppar och tänker enbart på mig och det jag vill ha! Kan inte bli värre! 
Han skriver att det är lungt men man märker ju att det är inte lungt! Vet inte vad man ska säga i en sådan här situation... Förlåt 1000 gånger om? Jo för det känns ju säkert så mycket bättre för honom! 
Ja vi ser väl!

Glad midsommar alla!! Sup ordentligt!!!

ByE! :*